Perfekt mänsklig

Jag är inte perfekt, jag är mänsklig.

Jag har mina brister och fel, precis som det ska vara att vara människa och det är perfekt!

Jag har bannat mig själv genom livet, inte visste väl jag då att det är mänskligt att ha brister.

I alla fall trodde inte jag att jag fick nöja mig med vem jag var och hur jag var.

I dag vet jag att jag är människa och så länge jag är det har jag mer att lära, mer att upptäcka, mer att avslöja i livet och om livet.

Jag lever och jag vill utvecklas, perfektion är inget att sträva efter då det redan är helt perfekt att vara mänsklig. Däremot vill jag ödmjukt se mer, jag vill titta på det knasiga jag ibland gör och med kärlek samt nyfikenhet få reda på vad jag kan lära mig.

När jag landar in i varandet och bara är, har jag allt jag behöver och det är perfekt.

Så är jag människa också, med brister och fel, precis som det ska vara att vara människa och det är också perfekt.