Måste det gör ont?

Känslor uppstår inom oss, ur det tänkande vi har, ur de gamla programmeringar vi har.

Många gånger utan att vi hinner upptäcka vad vi tänker.

Självaste stretandet mot känslan, är att förneka nuet, förneka det som redan är.

Förneka den enda plats vi har att existera på.

Det är en kamp vi omöjligen kan vinna.

Det är som att stå i regnet och vilja ha solsken, det går inte.

Regnar det i nuet, så är det som sker, oavsett om vi vill ha det på något annat vis.

Denna kamp mot nuet, skapar i stället mer lidande.

Kanske känns detta orättvist och taskigt, att du ska behöva lida mer.

Men egentligen är det precis tvärt om, det är vänlig.

Det är en kärlekshandling från vårt inre, från vår medfödda visdom.

Själva lidandet är en kärleksfull signal till oss.

Signalen försöker tala om för oss att vi är på väg åt fel håll.

Signalen försöker leda oss hem, tillbaka hem, till acceptansen, medkänslan och kärleken.

Släpp motståndet och kom till nu, kapitulera in i friheten och stillheten som finns inom dig. Gör det ont, ge dig medkänsla, gör det ändå ont, ge dig kärlek.

Fortsätter det att göra ont?

Repetera. Kärlek och medkänsla.

Repetera för allt du går igenom.

Kom till nu, kom hem, in till dig själv, här är allt tillåtet, här är allt redan accepterat.

Här är du alltid hållen.

Med värme och kärlek

//Angelica