Acceptansen är rotad i nuet

Acceptans sker i nuet. 

Vi kan inte hitta acceptansen i dåtiden, men vi kan acceptera dåtiden nu. 

Det som har varit, är inte längre. 

Men vi kan acceptera att vi får upp tankar om dåtiden ibland, acceptera att vi emellanåt känner känslor från dessa tankar.

Det kan vi acceptera nu. 

Vi kan inte hitta acceptans i framtiden, eftersom framtiden inte existerar.

Det enda som är, är nu.

Att acceptera nuet, är att rota sig i verkligheten och ge sig själv fotfäste.

Det finns ingen frihet i sen, ingen acceptans att finna i senare.

Att utan åsikter, jämförande eller dömande, vara med det som är, i nuet, är att acceptera.

Från denna plattform av acceptans kan vi göra det vi behöver, om det finns något att göra.

Med acceptansen kommer friheten. Friheten och acceptansen finns att tillgå nu.

Bara nu. Alltid i nu. I detta eviga nu.